Att vi känner oro berättar att vi är empatiska, men det lönar sig inte att bli ensam med oron
Oro över en väns, partners eller familjemedlems välmående kan orsaka ångest, skuldkänslor, osäkerhet och ledsamhet. Det är naturligt att en nära persons situation berör och väcker känslor och frågor. Du behöver ändå inte bli ensam med dina oroskänslor. Du har all rätt att prata om din egen oro med andra och få hjälp. För många hjälper det med kamratstöd, alltså att prata med andra som varit med om liknande.
När en närstående insjuknar betyder det ofta kris för hela familjen eller närkretsen. Om du tar hand om dig själv och din mentala hälsa, har du också större förutsättningar att hjälpa din närstående. Det kan vara svårt att ta till tals svåra saker som missbruk, psykisk ohälsa eller dåliga levnadsval. Var och en kan öva sig på att prata om sin oro. Den förmågan kan behövas såväl inom familjen och närkretsen som på arbetsplatsen. Redan en enda övervägd diskussion kan ha en avgörande effekt för en människa som strävar till tillfrisknande och välmående.
Oro över en väns, partners eller familjemedlems välmående kan orsaka ångest, skuldkänslor, osäkerhet och ledsamhet. Det är naturligt att en nära persons situation berör och väcker känslor och frågor. Du behöver ändå inte bli ensam med dina oroskänslor. Du har all rätt att prata om din egen oro med andra och få hjälp. För många hjälper det med kamratstöd, alltså att prata med andra som varit med om liknande.
När en närstående insjuknar betyder det ofta kris för hela familjen eller närkretsen. Om du tar hand om dig själv och din mentala hälsa, har du också större förutsättningar att hjälpa din närstående. Det kan vara svårt att ta till tals svåra saker som missbruk, psykisk ohälsa eller dåliga levnadsval. Var och en kan öva sig på att prata om sin oro. Den förmågan kan behövas såväl inom familjen och närkretsen som på arbetsplatsen. Redan en enda övervägd diskussion kan ha en avgörande effekt för en människa som strävar till tillfrisknande och välmående.
|
Att bli hörd och att lyssna stöder den mentala hälsan för att:
- När vi blir hörda, förstärks vår mentala hälsa och välmående. - Att bli hörd ger ökad självmedkänsla. Vi förhåller oss ofta onödigt strängt gentemot oss själva. Att någon annan förhåller sig skonsammare gentemot oss, hjälper även oss själva förhålla oss skonsammare mot oss själva. - Genom att lyssna ökar jämställdheten. Ett äkta intresse gentemot en annan människa erbjuder en möjlighet att lära oss nya saker och hjälper oss även förstå våra olikheter. |
|
På 10.10 är det Världsdagen för psykisk hälsa. Vi visar tillsammans grönt ljus för att lyssna.
#vihreäävaloa #gröntljus #maailmanmielenterveyspäivä #kymppikymppi
#vihreäävaloa #gröntljus #maailmanmielenterveyspäivä #kymppikymppi
Ta oron till tals
Det är viktigt att ta de svåra sakerna till tals utan att såra och med respekt. Det kan vara bra att ta oron för den närstående till tals så tidigt som möjligt, så att det eventuella problemet inte hinner växa sig alltför stort. Ofta är reaktionen positiv, och tröskeln att tala om svåra saker sänks när man diskuterar oron på ett vänligt sätt. Berätta ärligt om din egen erfarenhet, hur det känns för dig, varför du har börjat känna oro och varför du vill ta saken till tals. Berätta att din närstående inte behöver bli ensam med saken. Det är möjligt att din närstående själv också är orolig över saken, men i stället för att prata kanske personen börjar försvara sig själv. Målet med att ta oron till tals är inte att lösa allt på en gång, utan i stället fråga, lyssna och öppna upp för en diskussion. Att genuint visa och berätta om sin oro känns och låter annorlunda än att endast påpeka om problem och kritisera.
Det är viktigt att ta de svåra sakerna till tals utan att såra och med respekt. Det kan vara bra att ta oron för den närstående till tals så tidigt som möjligt, så att det eventuella problemet inte hinner växa sig alltför stort. Ofta är reaktionen positiv, och tröskeln att tala om svåra saker sänks när man diskuterar oron på ett vänligt sätt. Berätta ärligt om din egen erfarenhet, hur det känns för dig, varför du har börjat känna oro och varför du vill ta saken till tals. Berätta att din närstående inte behöver bli ensam med saken. Det är möjligt att din närstående själv också är orolig över saken, men i stället för att prata kanske personen börjar försvara sig själv. Målet med att ta oron till tals är inte att lösa allt på en gång, utan i stället fråga, lyssna och öppna upp för en diskussion. Att genuint visa och berätta om sin oro känns och låter annorlunda än att endast påpeka om problem och kritisera.
Att prata om bekymren har oftast mer nytta än skada.
Ta hand om ditt eget välmående och din ork. Om du själv mår dåligt, orkar du inte heller stöda din närstående. Fundera på vilka saker som ger dig kraft. Vad gör du när du mår bra? Åt vem kan du berätta om dessa saker?
Beroende syns inte alltid utåt
Beroende, alltså addiktion, är en sjukdom. En person som är rusmedels-, spel- eller övrig beroende vill ofta dölja sitt beroende, men du behöver inte gå med i hemlighetsmakeriet. Du har som närstående rätt att tala öppet om beroendet. Att dölja allt för vänner och arbetsgivare leder till att man upprätthåller situationen och skyddar missbrukaren på ett skadligt sätt. Du är inte ansvarig för missbrukarens dåliga beteende, och du behöver inte skämmas över det eller hålla det hemligt. Som närstående måste du fundera på var du drar dina egna gränser, vad du är redo att göra eller inte. Var och en är ansvarig för sitt eget välmående, och endast det egna välmåendet är något som vi själva kan påverka. Ge ditt stöd till din närstående när den vill bli nykter eller tillfriskna. Om situationen blir alltför besvärlig för dig själv eller om din närstående inte är redo att ta hand om sig själv, är det inte fel att lösgöra dig helt och hållet. Var och en måste sätta sitt eget mående före andras. Det är inte att överge sin närstående, utan ibland det enda sättet för missbrukaren att märka och inse att den behöver hjälp. Du som närstående har lika stor rätt som missbrukaren att söka hjälp.
Beroende, alltså addiktion, är en sjukdom. En person som är rusmedels-, spel- eller övrig beroende vill ofta dölja sitt beroende, men du behöver inte gå med i hemlighetsmakeriet. Du har som närstående rätt att tala öppet om beroendet. Att dölja allt för vänner och arbetsgivare leder till att man upprätthåller situationen och skyddar missbrukaren på ett skadligt sätt. Du är inte ansvarig för missbrukarens dåliga beteende, och du behöver inte skämmas över det eller hålla det hemligt. Som närstående måste du fundera på var du drar dina egna gränser, vad du är redo att göra eller inte. Var och en är ansvarig för sitt eget välmående, och endast det egna välmåendet är något som vi själva kan påverka. Ge ditt stöd till din närstående när den vill bli nykter eller tillfriskna. Om situationen blir alltför besvärlig för dig själv eller om din närstående inte är redo att ta hand om sig själv, är det inte fel att lösgöra dig helt och hållet. Var och en måste sätta sitt eget mående före andras. Det är inte att överge sin närstående, utan ibland det enda sättet för missbrukaren att märka och inse att den behöver hjälp. Du som närstående har lika stor rätt som missbrukaren att söka hjälp.
Lyssna på din närstående och försäkra dig med frågor om att du förstått rätt. Ha tålamod och stå också ut med tystnad - det är svårt att prata om svåra saker. Ge din närstående hopp och uppmuntran, skuldbelägg inte. Var ändå ärlig och realistisk. Fråga konkreta frågor om hur din närstående upplever att saken påverkar dens vardag, och vilken hjälp den kunde tänka sig att behöva. Var empatisk och vänlig mot din närstående, men också mot dig själv. Din närstående gör sina egna val, men även du gör dina egna. Ibland tycker vi inte om de val andra gör, men inser kanske först senare att våra egna val inte var bra. Det att du har tagit upp saken ger ändå din närstående känslan av att du bryr dig och att du är intresserad. Du kan ta saken till tals och väcka tankar, men det är din närstående som tar beslutet om fortsatta åtgärder.
Fråga dig själv hur du kan hjälpa - kan ni fundera på saken tillsammans? Fråga din närstående vad den själv vill att ska göras. Vad önskar din närstående att vore annorlunda? Kan den själv påverka det som hindrar? Kom ihåg att man strävar mot målsättningarna ett steg i taget och att man inte behöver klara sig ensam. Fundera tillsammans på vilka instanser som kunde hjälpa. Du kan föreslå att ni tillsammans söker information eller ringer till ställen som erbjuder hjälp, som till exempel kommunens social- och hälsovårdstjänst eller föreningar. Boka en tid tillsammans, fråga om du kan följa din närstående till mötet eller alternativt träffas på en kaffe efteråt.
Din närståendes situation är inte ditt fel.
Närstående kan uppleva skuldkänslor: jag kan väl inte vara trött eller utmattad, för jag är ju inte den som är sjuk, eller: kanske allt är mitt fel, har jag med mitt eget agerande möjliggjort till exempel ett beroende? Var och en är ansvarig för sina egna beslut. Du kan erbjuda ditt stöd på vägen mot tillfrisknande, men du är bara en medresenär. Beslutet och viljan att söka hjälp och förändra situationen måste tas av din närstående.
Var beredd på en negativ reaktion när du först föreslår att få professionell hjälp. Kom ihåg att allt som rör behandling alltid är konfidentiellt. Att erkänna ditt eget problem och ändra beteende är en process som kan ta tid.
|
Läs mer:
|
|
|
